fredag 17 december 2010

Hedvig

Hedvig av Annelis Johansson har legat i min bokhög länge och bara råkat kana längre och längre ned i högen. Men igår när jag fick syn på den tänkte jag; -jepp, det är definitivt läsdags nu. Efter en hel del böcker om vampyrer, varulvar och annat övernaturligt, så är det riktigt skönt att läsa en berättelse om ganska vanliga tjejer och killar.
Elna är en blyg tjej, hon har ingen riktig bästa vän och vågar inte ta plats i klassen. Hon är inte mobbad, men inte heller riktigt med. Men allt det förändras när Hedvig börjar i klassen. Hedvig är inte rädd för att synas, säga vad hon tycker och stå för det. Hon får genast allas respekt och Elna blir väldigt smickrad när hon väljer henne till vän.
Men allt är inte som det ser ut att vara, under Hedvigs självsäkra yta är hon livrädd. Inte för kompisar och skolan, det är hemma hon har problem. Hon bor med sin mamma och lillebror, hon har ingen kontakt med sin pappa. Mamman har psykiska problem och Hedvig vet aldrig vad hon kommer att mötas av när hon kommer hem. Kommer mamma vara den glada bull-bakar-mamman eller den ledsna mamman som inte kan ta sig för någonting. När hon är den ledsna mamman blir det Hedvig som får ta över, laga mat, hämta på fritids och alla andra vuxengrejer.
Allt detta gömmer hon för Elna och de andra i skolan. Hon berättar att hennes familj bor i ett hus som kallas för slottet (alla vet vilket hus det är), att hennes mamma är en berömd författarinna och att allt är så himla fantastiskt.
Det som är riktigt bra med Hedvig är att hon vågar lite av varje och på sätt vågar Elna också. Hon börjar göra sig mer synlig och vågar fundera över hur det ser ut i hennes klass. Hur kan det vara ok att kalla någon för tutt-stina? Hur kan de coola killarna vara coola och mest populära när de behandlar andra som skit? Hedvig lyckas bryta en del av klassens mönster men sitt eget helvete är hennes eget.
En bok att ta det lungt med och en bok som man vill veta hur det ska gå. Kan Hedvig verkligen lura alla och hur länge? Kommer hennes mamma bli bra? Mmm, rätt spännande faktiskt.

Inga kommentarer: