tisdag 30 mars 2010

Kärlek och action på bronsåldern.

När jag plockade Freja från bibliotekets hylla så var jag sugen på att läsa en bok om kärlek, men jag fick så mycket mer. Freja är den första boken av tre i Sagan om valhalla. Johanne Hildebrandts bok utspelar sig för 2700 år sedan, under vår bronsålder. Hon har blandat myt, verklighet, sagor och sägner för att berätta om människorna som kom att bli våra asagudar, Tor, Freja, Loke, Oden mfl.


Freja är bokens huvudperson, hon är en ung prästinna i gudinnans tempel i Vanaheim. Hon har en stark kraft och när hon börjar drömma om att gårdar bränns och att människor dödas så vet hon att det kommer att ske. Därför blir hon inte förvånad när det kommer bud till drottning Åse att det kommer att bli krig. Men först vill de försöka att mäkla fred med främlingarna. Freja och ett par andra prästinnor skickas till asarna (som är the bad guys) för att be om en förlikning. Men det hela slutar med att den högsta prästinnan dödas och det blir fullt krig. Men hos asarna träffar Freja Tor och de blir förälskade, trots allt. Men nu är de fiender och Freja tror inte att hon någonsin kan förråda sitt folk.

Men så blir Tor fånge i Vanaheim och Freja blir den som tar hand om honom. Han ska offras till mångudinnan och offras inte han måste Freja ta hans plats. Han vill inte att hon ska dö och hon vill inte att han ska dö, samtidigt kan hon inte svika sitt folk. Kurigt värre!


Spänning, lidelse och magi i en fin fin blandning.




1 kommentar:

Monika Häägg sa...

Läste den här serien för flera år sedan. Håller med. Det är både kärlek och action!