tisdag 13 december 2016

En väktares bekännelser

Jag gillar tanken på att hela Stockholm skulle vara fullt av vättar, tomtar, älvor och troll. Inte bara i Stockholm för den delen, de finns överallt. Men det är i Stockholm som Elin Säfströms bok En väktares bekännelser utspelar sig. Kanske är det för att det är jul snart som jag gillar boken extra mycket. Det behövs lite magi i en grå vardag då julkänslan inte riktigt vill infinna sig.

Tilda Modigh är femton år och bor med sin mamma i en lägenhet i Stockholm. Mamman är mest intresserad av att knapra tabletter, äta dumlekolor framför olika dokusåpor på Tv:n och inte alls av Tilda. Tildas pappa tog sitt liv när hon bara var ett foster i sin mammas mage och hon har alltid undrar varför. Men hon har ingen att fråga eller prata med, mamman vill inte, farmor är dement och sedan har hon ingen släkt på pappans sida. I skolan är Tilda ingen speciell (enligt henne själv), hon har vänner, en bästis och hon är kär i Hakim.

Men Tilda är oerhört speciell, hon är en väktare i rakt nedstigande led genom hennes släkt. Nu är det Tilda och hennes mormor som är väktare i Stockholmstrakten. Det brukar vara en ganska lugn trakt. Men samtidigt som hennes mormor måste åka och hjälpa en annan väktare i Norrland med ett jätteproblem (läses: problem med jättar) så börjar det hända grejer i Stockholm. Unga män och barn försvinner och det går rykten om att det är svartmagi i görningen. Tilda får inte tag i sin mormor och måste därför försöka lösa det själv och allt blir bara värre och värre.

Dessutom, Hakim som alltid lyckas dyka upp när Tilda gör någon väktargrej. Som när hon ligger på alla fyra i parken och samlar in älvsnö eller säger hej till älvorna. Hakim kan såklart inte se älvorna och tycker att Tilde är en ganska spännande person.

Tilda får absolut inte berätta för någon om att hon är väktare eller att alla sagoväsen finns på riktigt. Det är hennes jobb att hålla människor och rådare (väsen) isär. Hennes mamma och vänner vet inte heller något och det börjar bli riktigt krångligt när Stockholm verkar vara på väg att explodera. 

  



torsdag 1 december 2016

Bara tre ord

Bara tre ord, när jag hör det tänker jag direkt på jag älskar dig. Det skulle det definitivt kunna betyda i boken. Men det Becky Albertally menar i Bara tre ord är orden jag är bög.

Simon är 16 år och bög. Han har inte kommit ut än och vet liksom inte hur han ska göra det. För honom är det en stor grej, hans grej och han vill ta tid och få allt rätt när han väl bestämmer sig för att berätta. Simon tror inte att hans familj eller vänner kommer att bli besvikna, galna eller hata honom. Men han är ändå rädd för vad det kommer att innebära, han bor inte i New York utan i en mindre stad där alternativa livsstilar inte alltid välkomnas.    

Simon har en anonym vän på nätet, Blue. De vet inget om varandra mer än att de går i samma skola. De har kommit överens om att inte avslöja vilka de är genom att prata om lärare, vänner eller annat som kan ge ledtrådar. De skriver till varandra varje dag och Blue är den ende som vet Simons hemlighet. Blue är ockå gay och har inte heller kommit ut men tänker göra det snart. Blue och Simon kan berätta allt för varandra och Simon håller på att bli förälskad på riktigt.

Men en dag glömmer Simon att logga ut från datorn i biblioteket och Martin Addison ser Simon och Blues mejl. Han inte bara ser dem utan tar skärmdumpar av dem. Han berättar vad han gjort för Simon och ber Simon att presentera honom för Abby som är en av Simons nära vänner, utpressning alltså. Simon blir vansinnig, men vad ska han göra. Han vill inte att Blue ska råka illa ut och han vill inte heller att idiotjäveln (som han kallar Martin) ska sabba för honom.

När jag läser vad jag skrivit hittills låter det som att det är en allvarlig bok, det är det inte...eller både ock. För Simon är en rolig kille och det har varit kul att lära känna honom. Men även när han skojar om sig själv så finns det ett allvar i botten.

Det är med en varm och luddig känsla i magtrakten som jag lägger undan Bara tre ord och är du sugen på en fin kärleksbok, bara kör.     

tisdag 29 november 2016

Olyckornas tid

Olyckornas tid av Moira Fowley-Doyle är en spännande, romantisk och lite spöklik bok. Verklighet blandas med magi och drömmar (både vackra och hemska) och jag vet inte riktigt vad den kan jämföras med. Kanske ska den inte jämföras med något för boken är något alldeles eget och underbart.

Varje år i oktober drabbas Caras familj av något de kallar för olyckornas tid. Cara, hennes storasyster Alice, styvbror Sam och deras mamma råkar ut för konstiga olyckor. Allt från lite lättare skärsår till brutna ben och ännu värre. Så har det varit så länge som Cara kan minnas, hennes familj har förföljs av tragedier under hela hennes 17-åriga liv.

När boken börjar är familjen mitt i olyckornas tid och Cara har dessutom gjort en upptäckt. En tjej som heter Elise är med på alla hennes foton, alla. Hon tycker att det är otroligt märkligt, men när hon vill prata med Elise finns hon ingenstans. Elise brukar annars alltid vara i skolan och sköta om hemlighetsbordet. Där kan vem som vill skriva en hemlighet anonymt på en skrivmaskin, lägga lappen i en låda och i slutet av året ställs alla hemligheter ut. Läraren bakom idén tänker att alla har hemligheter, många har samma och genom att dela med sig är man mindre ensam.

Cara börjar i alla fall att leta efter Elise, men ingen verkar minnas henne eller veta vem hon är. Bara Caras syskon och hennes bästis, Bea tror henne och vill hjälpa. Cara, Bea, Sam och Alice är väldigt nära vänner. Det är bara Alices pojkvän Nick som kan komma emellan dem. Cara misstänker att Sam är intresserad av Bea och det känns konstigt på många sätt för henne. Sam är inte hennes riktiga bror, men de har växt upp ihop och hon bara får inte vara kär i honom. Ändå vill hon inte att han och Bea ska bli ett par. 

Men som sagt det är olyckornas tid och ingen går säker. Bea spår i sina kort att det värsta kommer att hända och det värsta är döden.




   

 

måndag 28 november 2016

Ingenting och allting

Ingenting och allting av Nicola Yoon var en annorlunda och fantastisk läsupplevelse. Det fastän historien kändes igen. Det har kommit en hel hoper böcker där någon eller några är sjuka, döende eller har någon diagnos som gör livet svårt. Böckerna/genren kallas ibland sick lit och exempel på sick lit är: Förr eller senare exploderar jag, Om jag stannar, Jag, Earl och tjejen som dör, Innan jag dör, Var är Audry?, Tala är guld, 100 meter lycka och Resten får du ta reda på själv. Ingenting och allting är alltså ännu en och som de andra jag nämnt är detta också en jättebra kanonbok.

Maddy fyller 18 år precis när boken börjar och hon har aldrig lämnat sitt hus. Hon har en extremt ovanlig immunsjukdom som gör henne allergisk mot allt och alla. Hon bor med sin mamma och en sjuksköterska dyker upp varje dag för att vara med henne. Varje gång någon ska in i huset måste renas i en timma och gå förbi luftslussar som gör att de inte har med sig något utifrån in till Maddy.

Maddy försöker att inte längta efter det hon inte kan få som vänner, gå i vanlig skola (hon undervisas via skype), gå och shoppa eller ta en fika och att någonsin få en pojkvän. Hon lyckas ganska bra tills Olly flyttar in i grannhuset och deras blickar möts när hon tittar ut genom sitt fönster. Han kommer över till henne och knackar på, men hennes mamma säger bara att Maddy inte kan komma ut. Olly tror först att hon har utegångsförbud och mejlar istället. Så börjar de lära känna varandra genom att chatta och titta på varandra genom sina sovrumsfönster som nästan ligger mittemot varandra. Maddy försöker att inte bli förälskad, vad skulle det tjäna till, liksom. Men för första gången på länge börjar Maddy längta efter något/någon och undrar om hennes liv verkligen är värt att leva om hon inte kan utsätta sig för allt som finns utanför huset. Framförallt för Olly.

Dessutom, i boken finns förutom den vanliga berättelsen, deras mejl, listor som Maddy gör, teckningar m.m. Vilket ger boken ännu mer liv, jag gillart.  

        

tisdag 1 november 2016

Min bror monstret

Min bror monstret av Mårten Sandén är inte en skräckberättelse, det handlar inte ens om ett riktigt monster. Eller den som kallas för monster är inte ett monster, liksom. Men det finns andra som är det.

Benjamin bor ensam med sin storebror, deras mamma är död och deras pappa är försvunnen. Snake säger att pappan aldrig kommer att komma tillbaka eftersom han lurat fel personer. Snake är områdets kung, en småkriminell kille som vill bli en riktig gangster.

Benjamins storebror kallas för monstret eftersom han är en jätte, lång och stor. Men på insidan är han ett litet barn, han kan inte prata, utan använder lättare tecken, han är döv och gillar glass. Dessutom är han vrålstark och jobbar hos en stenhuggare vilket ger killarna lite pengar. Men det är svårt att få pengar till både mat och hyra, Benjamin går i skolan och tjänar inget, så de måste låna pengar av Snake för att kunna betala hyran nu när pappan är borta. Snake vill att "Monstret" ska hjälpa honom ibland, bara vara med och se hotfull ut när Snake gör sina gangster-grejer. Snake vet inte om att Benjamins bror inte förstår allt som händer och bara lyder det som Benjamin tecknar till honom.

Men när Monstret väl börjat hjälpa Snake är det svårt för Benjamin att skydda sin bror. Snake vill inte släppa dem och läget i gangstervärlden blir farligare och farligare. Benjamin börjar förstå att han och hans bror måste ta sig ut på något sätt.

Boken verkar utspela sig i en mörk stad, där våld löser problem och vettiga vuxna lyser med sin frånvaro. Jag tänker lite på Gotham city och undrar om inte Batman borde dyka upp och hjälpa lite.

ISBN 9789129699524

fredag 28 oktober 2016

Vi är en

Någonstans så läste jag att detta är en annorlunda bladvändare. Helt unik i sitt tema och berättarstil, jag kan bara hålla med. Sarah Crossnans bok Vi är en hoppas jag får många många läsare för det förtjänar den. Super-kanon-bok på så många sätt.

Grace och Tippy är sammanväxta tvillingar, de sitter ihop från höften och ned. Men de är två helt olika personer, Tippy är den som hörs och låter mest, medan Grace, som är bokens berättare, är den lugna som gärna håller sig i bakgrunden. Grace och Tippy delar alltså allt från morgon till kväll och för dem är det så ska vara.

Tjejerna är 16 år gamla och har alltid fått hemundervisning. Men nu har familjen ont om pengar eftersom pappan har blivit arbetslös och därför har familjen inte råd med privatlärare längre. Så Grace och Tippy ska börja i en vanlig skola. Tippy blir skitförbannad och Grace är bara tyst. Deras lillasyster som alltid gått i vanlig skola ger dem goda råd. Fast alla vet att det kommer bli hur jobbigt som helst, alla blickar och jobbiga kommentarer, Grace vet inte om detta kommer fungera alls. Men som tur är finns Yasmeen på skolan, hon är den som ska visa dem runt under deras första dagar på skolan. Yasmeen är bäst, hon stirrar ut stirrarna, skriker åt folk att lägga av och blir tjejernas mänskliga sköld. Yasmeen har en vän som heter Jon och han blir också en del i gänget. För det är så det blir, för fösta gången i sitt liv har Grace och Tibby fått vänner.

Men så börjar Grace att må dåligt. Hon vill först ingenting säga eftersom det är så mycket bra som har hänt henne och Tippy. Men Tippy märker också att allt inte är som det ska och precis när allt är så bra står de plötsligt inför det hemskaste av hemska.

Jag tycker faktiskt Vi är en är en helt fantastisk bok. LÄS!

   





måndag 17 oktober 2016

Tala är guld

Tala är guld (med undertiteln) De sa allt till varandra utom det viktigaste av Cammie Mcgovern var en otroligt fin berättelse. På flera ställen har jag sett att folk jämför boken och Cammie med John Green (Förr eller senare exploderar jag) och Rainbow Rowell (Eleanor & Park ) och jag håller med dem. Det är en bok för de som gillar den sortens böcker, alltså kärlek, vänskap, relationer med lite mer djup och ovanliga omständigheter.
 
Boken har två huvudpersoner, Amy och Matthew. De har gått i samma klass i alla år, men de har egentligen aldrig pratat med varandra. Nu ska de börja på sista året på high school och Amy har bestämt sig för att hennes situation måste förändras innan året är slut. Amy har cerebral pares. Hon kan inte gå utan sin rollator, prata utan taldator och inte heller kontrollera sina ansiktsuttryck. Hon har alltid haft vuxna ledsagare med sig i skolan, inte konstigt att hon inte fått några kompisar. Amy har därför kommit på att hon ska ha kamratstödjare, jämnåriga som kan hjälpa henne. Hennes föräldrar går med på det och anställer fem stödjare, en av dessa är Matthew.
 
Matthew lider svårt av tvångssyndrom, han är känd som skåpsknackaren och killen som viskar för sig själv. Matthew måste nämligen ha vissa ritualer, annars säger en röst i hans huvud att hemska saker kommer att hända. Amy har egentligen bara pratat med honom en gång, men hon kände att hon ville lära känna honom. Matthew tar jobbet och av någon anledning blir hans problem mindre när han är med Amy.
 
De börjar alltså umgås, lära känna varandra och det hela utvecklas till något helt annat än vad de kunde ana. Matthew märker att Amy är rolig, intelligent och troligtvis kommer hamna på ett fint universitet. Medan han inte ens vet om han kommer orka med alla sina ritualer eller ens klara morgondagen.
 
Matthew är också ensam, hans ritualer tar så mycket tid att han inte har tid för vänner. Amy och de andra kamratstödjarna blir hans första på länge. Men speciellt Amy, hon blir hans bästa vän som vågar utmana, ifrågasätta och öppna sig för honom. Han kan göra det samma med henne och detta är något nytt för båda.
  
 
 
 
 
ISBN 9789198261066